Gå direkt till Vad vi lära för överlevnadsarbetet?
FAKTARUTA 10
Grupptänkande som en källa till dåligt
beslutsfattande
Vår gamle bekanting från tandborstningsforskningen Janis skrev 1972 en bok Victims of Groupthink (Offer för grupptänkande). Groupthink, som ju egentligen ordagrant betyder "grupptänk", är antagligen en liten elakhet mot en i USA förekommande form av organisationer knutna till universitet eller företag, som kallas Think Tank. De är en slags idé- och förslagskläckande grupper, som samlat kreativa medlemmar, och som ofta drivs rent kommersiellt. Janis har forskat på teoretiska modeller för dåligt beslutsfattande och menar att begreppet groupthink spelar en stor roll i detta.
De grupper han har studerat är rådgivande grupper på toppnivå till den amerikanska regeringen, främst avseende dess utrikespolitik. Det är en imponerande lista med utrikespolitiska rådgivare, som tågar genom Janis bok. Han gör en genomgång av en rad - som det visat sig senare - dåliga utrikespolitiska beslut. Där finns Trumans rådgivande grupp, som rådde honom att trappa upp Koreakriget 1950. Där finns Kennedys grupp, som fick honom till den misslyckade invasionen av Bay of Pigs på Kuba 1961. Där finns Lyndon Johnsons tisdagslunchgrupp, som fick honom att trappa upp Vietnamkriget med känt resultat.
Grupptänkande är en tendens i starkt sammanhållna grupper att dras till samstämmighet. När denna tendens dominerar gruppens arbete använder medlemmarna sina gemensamma intellektuella resurser för att finna rationaliseringar för gemensamma vanföreställningar om gruppens eller nationens osårbarhet. Detta kallar Janis för grupptänksyndromet (syndrom är en samling symtom på en sjuklig förändring).
Janis räknar upp symtom på grupptänkande:
• En föreställning om osårbarhet, som skapar överdriven optimism och uppmuntrar till att ta extrema risker.• En icke ifrågasatt tro på gruppens inneboende moraliska existens, som gör att den kan bortse från etiska konsekvenser av besluten.
• Kollektiva ansträngningar för att minska betydelsen av varningar, som kan få dem att ändra sig.
• Stereotypa bilder av fienden som varande för ond att förhandla med eller för svag att försvara sig.
• Självcensur för avvikande meningar.
• En gemensam föreställning om enighet kring majoritetens synsätt.
• Direkt press på varje medlem, som ifrågasätter någon av gruppens stereotypier.
• Självutnämnda tankepoliser, som skyddar gruppen från avvikande information.
Janis menar naturligtvis inte att alla grupper uppvisar tendenser till detta grupptänkande.
Hur motverkar man grupptänkande Och om vi då är drabbade - mer eller mindre - av groupthink, vad kan vi då göra?
Janis har tio rekommendationer för att motverka detta. De avser ju egentligen sådana här politiska, rådgivande grupper men tillsammans bildar de egentligen en beskrivning på en väl fungerande grupp. Så jag vill inte undanhålla dig dem. Du får själv "översätta" till dina förhållanden:
• Prata om det här med grupptänkande i gruppen.• Ledaren/ordföranden skall försöka att undvika att vädra sina åtgärdsförslag, när han/hon ger gruppen i uppdrag eller föreslår gruppen att diskutera fram en gemensam syn i viktiga (policy)frågor.
• Ledaren bör ge varje medlem ett ansvar för kritisk värdering, tveksamheter och invändningar. Det betyder att ledaren måste kunna tåla och t o m uppmuntra kritik mot hans/hennes egna åsikter.
• Vid varje möte där man diskuterar olika policyalternativ, bör en eller två medlemmar utses till djävulens advokater.
• Ta gärna in oberoende experter eller medarbetare.
• Varje medlem i gruppen borde diskutera med medlemmar i sin basgrupp och rapportera deras reaktioner.
• Om policyfrågan innefattar gruppens förhållande till en "motståndar"grupp, så bör tid avsättas för att gå igenom alla varningssignaler från "motståndarna".
• När gruppen blivit preliminärt enig bör man ge alla invändningar och tveksamheter en andra chans före det definitiva beslutet.
• Gruppen bör då och då under sitt arbete dela sig i två eller fler smågrupper med roterande ordförande och sedan i stora gruppen ta upp eventuella skillnader mellan grupperna.
• En möjlighet i viktiga policyfrågor är att man tillsätter flera oberoende planeringsgrupper för samma fråga.
n n n Vad kan vi lära för överlevnadsarbetet? • Jag tror att vi kan dra nytta av Janis tankar på två sätt:
- dels visar de en aspekt av politiskt liv, som säkert finns här i Sverige också. Det kan vi peka på och sticka hål på,- dels tror jag att det kan finnas tendenser till grupptänkande i våra egna organisationer! Tänk efter hur ni har det i din organisation.
• Gå igenom listan över vad man kan göra och se vad du skulle kunna använda i din grupp.n
Tillbaka till det ställe i kapitel 5 där Du hänvisades hit
Tillbaks till
