ARTIKEL I PSYKOLOGTIDNINGEN

av Shervin Shahnavaz

Ännu ett ödesdigert krig har utkämpats på Balkan. Kosovoalbanerna, men också serberna, har fått betala ett högt pris för en förhoppningsvis fredlig samexistens i framtiden. Den jugoslaviska tragedin påminner oss ännu en gång om behovet av mer effektiva civila konflikthanteringsstrategier. Att skapa ett gynnsamt förhandlingsklimat, att förbättra kommunikationen mellan konfliktparter, att förhindra destruktiva grupprocesser, att hjälpa parterna att få en bättre förståelse för varandras syn på problemen är några uppgifter och områden där psykologiska kunskaper kan spela en viktig roll.

Albert Einstein var en av dem som på ett tidigt stadium upptäckte behovet av psykologisk kunskap för förståelse av konflikter och krig. 1932 skrev han ett brev till Sigmund Freud med titeln Varför krig? Freud besvarade frågan genom att beskriva sin teori om dödsdriften. Psykologer och forskare med olika teoretiska utgångspunkter har utifrån kliniska och akademiska kunskaper och erfarenheter ställt sig samma fråga som Einstein och letat efter svar. En aktiv svensk psykolog och psykoterapeut i detta sammanhang är Marta Cullberg –Weston. Hon var aktuell med en artikel om Kosovos flyktingar i Psykologtidningen 10/99. Hon är en av dem som grundat organisationen Psykologer mot kärnvapen för fred och ekologisk balans (http://boozers.fortunecity.com/crownanchor/571) och b l a skrivit essän "Hur kunde det ske?" där hon utifrån psykodynamiskt perspektiv analyserar bakgrunden till krigen i det forna Jugoslavien.

I tidskriften Framtider 1:99 kunde man läsa ett exempel på hur kognitionpsykologisk forskning kan bidra till diskussionerna i den politiska kontexten. Melissa Finucane och Paul Slovic redogör för två stora amerikanska studier (över 1000 deltagare) av riskbedömning och riskhantering . Resultatet visar att vita män till skillnad från andra grupper, exempelvis vita kvinnor och afroamerikaner, bedömer riskerna med olika företeelser i samhället, alltifrån cigarettrökning, bilism till kärnkraftverk, som låga. Upptäckten har blivit känd som det vita mansfenomenet ("the white male effect"). Noggrann analys av materialet har visat att wm-fenomenet tycks uppstå p g a en extremt låg uppskattning av riskerna enbart hos 30 procent av gruppen vita män. Denna grupp har dessutom avvikande uppfattningar i andra frågor. De har t ex stor tilltro till experter och misstror jämlikhet. De är dessutom ovilliga att ge vanliga medborgare något medinflytande över besluten om riskhantering.

En första skrämmande fråga som inställer sig är om makthavarna i världen i allmänhet rekryteras från denna grupp av män. Hur bedömer Clinton, Blair, Milosevic och inblandade militärer i Kosovokriget riskerna med de olika livsviktiga beslut de fattar? Hur bedömde Milosevic och hans medarbetare riskerna och konsekvenserna av sin politik i Kosovo? Kunde de förutse ett krig som skulle komma att ödelägga hela landet? Vilken riskbedömning gjorde NATO-ländernas ledning och militärer när de först hotade med och sedan verkställde kriget? Kunde de inblandade föreställa sig det enorma lidandet för såväl serber som kosovoalbaner.

Finucane och Slovic drar utifrån studierna slutsatsen att mångfald och medverkan av människor med olika sociokulturell bakgrund gynnar beslutfattande och riskhantering. De skriver: " i fråga om sociala val inte alltid finns ett korrekt och ett felaktigt perspektiv bara olika perspektiv." De menar att psykologer och andra samhällsvetare har i uppgift att hjälpa människor förstå och uppskatta värdet av andra, oliktänkande individers perspektiv.

Ett tema under den psykologiska världskongressen i Stockholm år 2000 (www.icp2000.se) kommer att vara "Psykologins bidrag till världsfreden". I Psykologtidningen 12/13:98 presenterar bl a Tommy Gärling, professor i kognitiv psykologi vid Göteborgs universitet, temats olika områden, samt de forskare vilka bjudits in att tala kring dessa. . Syftet är enligt honom att visa på hur aktuell forskning inom psykologin kan användas i samband med diplomatiska försök att förebygga och hantera internationella konflikter. Jan Eliasson, kabinettsekreterare som nyligen presenterat en FN-plan för förebyggande av konflikter och krig (Metro 28/5) är inbjuden till psykologkongressen år 2000. Behovet av psykologiska kunskaper i säkerhetspolitiska sammanhang har uppmärksammats från politikerhåll. Maj-Britt Theorin betonade vid en föreläsning för Yrkesgrupper mot kärnvapen (http://welcome.to/ymk)den 19/5 vikten av att engagera psykologer och fredsforskare i utformandet av instrument för att upptäcka och hantera konflikter.

Psykologiska kunskaper och psykologer kan spela en avgörande roll i uppbyggandet av en ny effektiv säkerhetspolitik. Psykologer mot kärnvapen för fred och ekologisk balans och det nystartade Nätverket för psykologer är två forum för ett sådant engagemang. För mer information kan Du kontakta undertecknad.