DEL 6
En öppning mot framtiden
KAPITEL 13
Det nya paradigmet
Vi har länge både som lekmän och inom forskning haft föreställningen att genom den vetenskapliga utvecklingen bit för bit lagts till människans vetande och vi föreställer oss att i en framtid kommer vi att veta allt.
Det var vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn, som slog sönder den bilden i sin studie av hur vetenskapliga revolutioner gått till. Han införde begreppet paradigm, som en beteckning på en samling - ofta icke medvetna - antaganden som styr vårt tänkande och vår forskning. Inom ett sådant paradigm stämmer allting, de lagar man formulerat hänger ihop. Men om man jämför med ett annat paradigm så stämmer ingenting. Däremot så stämmer allting inom det andra paradigmet. Det är omöjligt för mig att övertyga ett annat paradigms företrädare att han tänker fel med hjälp av lagar och logik, som jag hämtar från mitt paradigm.
Det låter invecklat och är det också. Vi kan ju tänka på en vetenskaplig revolution (som alltså innebär ett skifte från ett paradigm till ett annat), som vi alla känner till: Galileis (eller Kopernicus’, hur man nu ser det) upptäckt att det var jorden, som rörde sig runt solen och inte tvärtom.
Titelsidan till Galileis DIALOGO
om de två största världssystemen,
det ptolemaiska och det copernicanska.
Utgiven i Florens 1632.Föreställ dig Galilei sittande med en vän:
- Du förstår, jag har börjat tro att det faktiskt är jorden, som rör sig runt solen.
- Nämen, Galle! (Eller vad han nu kallade honom)
- Jo, faktiskt. Du förstår…
- Nä men, du, allvarligt va!
- Jo...
- Du, Galle, hör nu här! Var går den upp?
- Ja, där borta.
- Ja, och var är den nu då?
- Ja, där.
- Ja, och var går den ner?
- Ja, där borta.
- Ja, men där ser du ju själv!!!
För Galileis vän så hängde allting ihop, allt stämde. Men det gjorde det för Galilei också! Det var lönlöst för Galilei att försöka överbevisa sin vän och lika lönlöst för vännen. De talade inte samma språk. De hade olika paradigmer.
Men nu vet vi ju att Galilei hade rätt. Hur gick det till när Galileis vän bytte paradigm (om han nu gjorde det, men någonstans måste enskilda människor ha bytt)?
Det är just det Kuhn har studerat och inte bara vad gäller Galilei utan han har gått igenom en mängd paradigmskiften inom vetenskaperna för att komma underfund med hur de gick till.
Det märkliga är att han inte kan förklara hur. Han säger att det närmaste han kan komma i en beskrivning av paradigmskifte är att likna det vid vad vi inom religion kallar konvertering, omvändelse,frälsning!
Och då vet vi att religiösa uppfattningar sitter djupt och hårt. Och att en omvändelse, en frälsning är en mycket svårförklarlig upplevelse med andliga förtecken.
Hur hårt? Hur djupt?
Ja, du kan ju testa dig själv.
Säger du att solen går upp?Ja, men det gör den ju inte!!!...att den rör sig över himlavalvet?
Ja, men det gör den ju inte!!!... att den går ner?
Ja, men det gör den ju inte!!!Fastän det är nästan 400 år sedan Galileis upptäckt, så sitter det gamla tänkandet kvar i oss!
Och nu står vi inför ett paradigmskifte. Tecken på det nya paradigmet dyker upp i alla sammanhang. Det är inte helt formulerad ännu, men många vetenskapsmän och tänkare är ivrigt sysselsatta med att försöka formulera en helhetssyn för det nya paradigmet.
Ja, men upptäcker man en sak så upptäcker man, säger du kanske och pekar på Galilei.
Nja, en ny upptäckt är inte det samma som ett paradigmskifte. Galileis observationer var inte de första tecknen, som tydde på en ny världsbild. Medeltidens vetenskapsmän hade gjort många observationer av solens rörelse men man hade hela tiden försökt att passa in dem i det gamla ptolemaiska systemets beskrivning av himlakropparnas rörelser i förhållande till en betraktare på jorden. Dessa förklaringar hade gjort det gamla systemet oerhört invecklat och motsägelsefullt och vissa saker kunde det inte alls förklara. Många hade en känsla att det var något grundläggande fel någonstans. Det var Kopernikus’ idé att man kanske kunde förklara allt bättre om man satte solen som medelpunkt och det kunde så Galilei bekräfta.
Vi kan se att något liknande händer i dag.
Hittar en fysiker saker han inte kan förklara så är ett sätt att bli av med dem att kalla dem för övernaturliga! På det sättet har man klarat sig länge.
Men vi börjar få fram resultat som inte passar in i den gamla bilden och som inte kan definieras bort.
Ljuset kan förklaras både som en vågrörelse och som en partikelrörelse. Men det måste väl vara antingen - eller (enligt gällande paradigm)? Eller kan det finnas ett helt annat sätt att se, som ger en bättre förklaring. Ett annat paradigm?
De där fundamentalpartiklarna, som - enligt Heisenbergs osäkerhetsrelation formulerad redan på 1920-talet - finns när man observerar dem men som inte finns när man inte observerar dem. Jo, det är sant! Jag är inte fysiker men känner du någon så kan han säkert ge dig fler exempel på motsägelser och oförklarliga saker. Fråga efter Bells teorem eller Feynmans diagram eller Bohms teori om holorörelse.
Företrädare för det gamla paradigmet dömde Galilei till livstids husarrest och att avsvärja sig sina irrläror, men har man sett det nya paradigmet, sett ljuset, "blivit frälst" (eller hur vi nu vill uttrycka det) så kan inte ett beslut utradera detta. Det var därför han - vid undertecknandet - mumlade: "E pur si muove" (Och dock rör hon sig).
Klicka här för att komma till en utmärkt site om Galilei.
I dag har man inte behövt ta till lika drastiska åtgärder för att komma åt företrädare för det nya paradigmet. Man har under lång tid utvecklat ett mycket mer sofistikerat sätt.
Först uteslöt man en mängd andliga realiteter genom att kalla dem ovetenskapliga. Långsamt trängdes de undan från "vetenskapen" för att till slut helt fördrivas till religionens område. Samhällets omformning tjänade dessutom att fördriva religion över huvud från samhällslivet, målet var ett helt sekulariserat samhälle. Med de religiösa frågorna försvann också de existentiella frågorna, frågorna om liv och död, livets mening o s v därför att det gamla paradigmet inte ser skillnaden mellan religiöst och existentiellt utan dömer båda som icke-vetenskap.
Sedan försökte den komma åt de humanistiska vetenskaperna. Angreppet skedde - och sker - på två fronter.
Den ena innebär att skapa varianter grundade på det naturvetenskapliga betraktelsesättet inom respektive humanvetenskaper. Så tillkom positivismen inom filosofin och behaviorismen inom psykologin. Liknande motsvarigheter finns inom historia, litteraturhistoria och andra humanistiska vetenskaper.
Den andra fronten innebär att ständigt nedvärdera alla försök att skapa en vetenskap med något alternativt synsätt genom att förklara dem för ovetenskapliga. "Det kan inte vetenskapligt bevisas" är deras älsklingsuttryck. Med det menar man att det inte kan bevisas med användning av deras metoder. Fenomenologin är ett rött skynke för dessa. Wilhelm Dilthey ville att psykologin skulle bli en fenomenologisk psykologi. När han säger "naturen förklarar vi, själslivet förstår vi" är det just ett försök att dra gränslinjen mellan naturvetenskapernas tekniska kunskapsintresse för orsakssammanhang och de humanistiska vetenskapernas hermeneutiska kunskapsintresse. "Låt oss få vara i fred" säger han egentligen. Men förgäves. I dag går gränslinjen inom psykologin (och psykiatrin och psykoterapin), mellan existensialistiska, humanistiska och transpersonella riktningar på ena sidan och behaviorism, biologisk psykiatri och beteendemodifikation på andra sidan.
En variant av nedvärderingsattacken skulle kunna kallas osynliggörandet. Vem vet idag att Newton trodde på Gud och var varmt intresserad av alkemi och astrologi. Eller i vilka fysikläroböcker står det att Einstein, Bohr, Heisenberger och Oppenheimer av sin forskning letts in i mystikens värld och inte ser någon motsättning mellan denna och sina egna forskningsresultat. Eller hur många vanliga svenskar vet idag något om mysticism, metafysik, astrologi, alkemi… annat än möjligen något att skratta eller fnysa åt. 'Spirituell' betyder 'underhållande' för dagens svenskar. 'Esoterisk' kan en varelse möjligen vara, men vad är 'esoterisk'? Det vet inte många svenskar. Så osynliggörandet är effektivt.
Denna förkrossande offensiv har naturligtvis haft effekt. Västerländsk forskning har stagnerat eller upphört på en mängd områden. Sedan länge. Det är anledningen till att människor drivna av sina egna upplevelser, sina egna sanningar, sina egna existentiella behov, har fått söka sig till någon annan värld, någon annan tid, där/då man sysslar/sysslade med dessa frågor. Och det är anledningen till allt intresse för österländska vishetsläror, shamanism, astrologi, Atlantis... Och då kallas det för flum (och är det ibland också). Men vi har oss själva att skylla. Vi måste börja forska igen, skaffa oss en egen forskning inom västerländska referensramar i de här frågorna.
Och nu börjar det nya paradigmet tränga fram med obeveklig kraft.
Dels som en kritik mot den gamla och dess resultat. Ofta faller de på eget grepp. När de med sina positivistiska (naturvetenskapligt inriktade) metoder inte kan entydigt bevisa saker som det sunda förnuftet redan avgjort så börjar människorna bli misstänksamma. Det må gälla faran av amalgam i munnen, faran med att visa våld på video eller faran med bilavgaser. Eller när man från sitt elfenbenstorn stolt trumpetar ut resultat, som egentligen är självklara. Då möts de av det forskarförakt, som jag utsatte några av forskarna för i Del 1 av den här boken.
Dels börjar resultat komma fram som pekar rakt på det nya paradigmet. När nobelpristagaren Roger Sperry (1981) drar konsekvenserna av sin hjärnforskning kommer han fram till att det nu är möjligt "att förena naturvetenskap och religion på ett naturligt sätt". Den allmänna systemteorin föddes som en protest mot det gamla paradigmet. Och den har bl a resulterat i den nya vetenskapen ekologi. Inom många vetenskaper börjar man se resultat. Jag skall strax visa vad som sker inom psykologin. Och till och med gör man nu försök med att formulera ett nytt vetenskapligt metaparadigm för alla vetenskaper. Arthur Young (1976a, 1976b) har gjort en universell teori för processen, som sammanfattar data från så olika vetenskaper som geometri, kvantumteori, relativitetsteori, kemi, biologi, psykologi och historia!!
Jag skall försöka peka på några tecken på detta nya paradigm. Du, som redan "konverterat" kommer att känna igen dig och om du inte gjort det kommer du att tycka att jag är lika knäpp som Galilei tycktes för sin vän. Eller låt det vara osagt vem av oss som är "Galilei".
Forskningen inom hjärnfysiologi (höger/vänster hjärnhalva, intuitionens väsen och roll, medvetandets gränser) och psykologi ger en del anvisningar om vart det bär hän:
- vi har en obegränsad kapacitet för livslångt lärande,- intuitionen kan användas för problemlösning,
- känslor kan underlätta respektive hindra inlärning,
- medvetandet kan expandera obegränsat,
- medvetandet kan styra vår verklighet,
- det omedvetnas makt erkänns och måste återerövras,
- det finns ett kollektivt omedvetet, som kan ge oss mycket kunskap,
o s v.
Det här verkar ju vara en blandning av gammalt och nytt. Psykologer har ju länge pratat om det omedvetna. Och det är precis så det är med ett nytt paradigm.
Det omedvetna och vårt inre seende Det omedvetna är inte bara en slags källarvåning där vi förvarar en massa otäcka saker, som vi inte vill veta av. Det omedvetna innebär hittills oanade resurser. Psykoterapeuter och psykologer har börjat använda vår förmåga till inre seende till att komma i kontakt med det omedvetna. Hanscarl Leuner, en tysk psykoterapeut, har skapat en hel terapiform, symboldrama, med användning av denna teknik. (Leuner, 1984)
Förmågan till inre seende har vi alla. Leuner säger: "Tidigare hade man föreställningen att detta bildmedvetande spontant bara kunde finnas hos en viss grupp människor, nämligen de eidetiskt, dvs visuellt begåvade. Det flera årtionden långa arbetet med symboldrama har emellertid visat att en mycket stor procentandel, praktiskt taget alla människor, har denna begåvning."
Jag behöver bara be dig att sluta ögonen och föreställa dig en blomma för din inre syn. Försök gärna. Det är ytterst få människor, som inte ser blomman.
Många påstår att de inte ser något. Jag hade en grupp en gång, som jag bad att för sin inre syn gå in i ett rum. När de skulle berätta vad de sett var det en deltagare, som mycket bestämt hävdade att han inte sett någonting. Jag bad honom berätta mer. "Nja, jag såg ingenting. Det var alldeles svart." Jag frågade honom vad han gjorde då. "Ja, jag såg ju ingenting, så jag gick omkring där och trevade." På hans vidare beskrivning kunde man förstå att han hade kommit in i ett alldeles mörkt rum och gått omkring där trevande och klivande över okända föremål. Hans beskrivning var mycket livfull!
Det vi gör, kallar vi med en term för visualisering. (Leuner kallar det för dagdrömsteknik men det tycker jag är en dålig term eftersom dagdrömmeri har negativa associationer även om det i princip kan vara samma fenomen. Han kallar det också för katatyma bilder.).
Men du ser inte bara en blomma. Om jag ber dig beskriva den, kan du beskriva den i detalj, blomställning, kronblad, ståndare, pistiller... Jag kan be dig känna på den och du beskriver hur den känns. Lukta! Och du beskriver hur den luktar.
Du kan känna solens värme på din hud. Hur vinden blåser i håret. Allt för din inre syn.
Men du kan också ha förnimmelser av bestämda stämningar.
(Leuner beskriver det så här: "Det speciella med dem är deras färgrikedom, deras rörlighet och känslomässiga laddning, i motsats till de enkla föreställningar som vi i vardagslag har när vi drar oss till minnes en scen ur det förgångna." )Det kan kännas ödesdigert eller viktigt eller hotfullt eller... Du kan berätta att du "vet" att det är någon där eller att en bestämd person är där. Eller att det du ser betyder något särskilt. Om jag frågar hur du kan veta det, så får jag ofta svaret att "jag bara vet det, det är så".
Du har kontakt med ditt omedvetna!
Och här kommer något nytt in. Det du har kontakt med är inte bara den där källarvåningen.
Det verkar ha ganska unika egenskaper. En är en slags "vishet". Du får reda på saker, som du inte visste.
Jag kan be dig möta en människa för din inre syn. Jag kan be dig att lägga fram ett problem för honom/henne. Och lyssna på vilka svar du får.
Här krockar redan det gamla paradigmet med den nya. I början vill människor gärna "tänka ut" svaren, man riktigt ser hur det skrynklar sig i hjärnan. För det är så vi är vana att använda vår hjärna. Enligt det gamla paradigmet.
Men nu skall vi använda den på ett nytt sätt."En egenhet hos de katatyma bilderna är att de när de är fullt utvecklade inte längre lyder viljan." (Leuner). Du skall ställa frågor men du skall inte tänka ut svaren utan lyssna efter svaren! Och du kommer att få svar!
Skall vi pröva?
Jag skulle ju helst vilja vara med dig så vore det enklare. Men nu får vi göra så här i stället. Jag skall skriva vad jag skulle ha sagt och antingen läser du det först och gör som jag har sagt sedan. Eller så ber du någon att läsa upp vad jag säger. Eller så läser du in vad jag säger på ett band och sätter på bandet och följer med. OK?
(Den nya tekniken har gjort hela förra stycket till en antikvitet. Vill Du höra meditationen så har jag läst in den och Du kan lyssna på den genom att trycka här.
"Sätt dig bekvämt. Gärna på en rak stol. Sitt ganska rak i ryggen så att huvudet och ryggraden bildar en så rak linje som möjligt. Ha båda fötterna i golvet (inte i kors).Slut ögonen. Lea lite på axlarna och armarna så du blir så avslappad som möjligt.
Ta ett djupt andetag. Känn efter vad som händer i kroppen.
Det är olika för olika människor, det kan kännas som det pirrar eller blir varmt eller tungt eller lätt. Känn efter vad som sker med dig.
Ta ett djupt andetag till. Vad som händer är att du slappar av mer och mer för varje andetag.
Du kan ta fler djupa andetag om du vill. Bli så avslappad du vill.
Föreställ dig nu för din inre syn att du står på en sommaräng. Det kan vara en du känner till eller en ren fantasi.
Se dig omkring, upplev ängen, blommorna, solen, regnet, molnen, lukterna, känslorna.
Börja gå mot skogsbrynet därborta. Det går en stig genom skogen. Det är lite uppförsbacke. Du strävar på. Så kommer du upp på en kulle och där står ett litet hus.
Stanna framför dörren. Inne i det här huset finns din inre rådgivare. Tänk efter vilket problem du skulle vilja ta upp med din rådgivare. Du skall lägga fram det och lyssna på vilka svar du får. Kom ihåg att inte konstruera svaren utan lyssna, observera vad som händer, hur det ser ut. Om det är något du inte förstår, så kan du fråga om det. När du känner att det är färdigt, tackar du för råden och kommer ut hit igen.
Om du nu har bestämt vad du vill fråga om så lämnar jag dig medan du går in. Jag säger till en stund innan du skall gå, så du kan ställa en sista kompletterande fråga och så kommer du ut när jag kallar.
Varsågod och gå in!
…
Nu kommer jag strax att kalla på dig…
Nu återvänder du ut och börjar gå nerför stigen igen. Genom skogen. Ut på ängen. Till den plats där du startade.
Ta så ett djupt andetag och kom tillbaks till det här rummet och öppna sakta ögonen.
Rusa inte upp och gör några gymnastiska övningar nu utan sitt ganska stilla och begrunda vad du varit med om."
Hur var det?
Du förstår att jag skulle vilja vara med, va!
Du kanske hör till dem som säger att jag inte såg någonting. Tänk efter noga. Det är mycket troligt att du ändå hade någon form av "syn". Eller en förnimmelse, en känsla.
"Ja, men jag fick inga svar!" kanske du säger. Nej, det är inte så vanligt att man får klara, raka besked. Det beror också på hur du frågar. Du kan inte få reda på om du skall sätta etta, tvåa eller kryss på nionde matchen! Svaren är ofta symboliska liksom drömmar, budskap från det omedvetna bägge två. Vad de vill säga kanske inte står klart för dig omedelbart men fundera på dem, bär dem med dig under veckan. Plötsligt kanske du förstår.
Jag sade förut att det kommer något nytt in. Det är det här att det jag kallat det omedvetna plötsligt visar sig "veta" saker, kunna ge råd. Det ligger ju inte i våra vanliga föreställningar om det omedvetna. Vad är det då vi har kontakt med?
Ja, det kan man ju spekulera över. Men måste vi absolut veta vad det är? Jag kan gott tänka mig att vi bara stannar där och säger att det här är ett sätt att få kontakt med sitt omedvetna, precis som drömmar. Punkt.
Eller helt enkelt att vi visualiserar.
Men visst är det ett märkligt sammanträffande att just den här "tekniken" har använts av - håll i dig nu! - schamaner i alla världsdelar. Schamaner är ett vetenskapligt samlingsbegrepp för det vi med vår fördomsfulla etnocentrism kallat medicinmän eller trollkarlar eller häxdoktorer. Schamaner kan vara sibiriska tavgi-samojeder eller australiska chepara-aborigins eller sydamerikanska jivaro-indianer eller afrikanska Kung-bushmän eller nordamerikanska hopi-indianer eller svenska samer eller grönländska iglulik-eskimåer men deras tänkande och handlande uppvisar märkliga likheter och den viktigaste metoden är just visualisering med vars hjälp de företar inre resor för att lära känna andra världar och också för att hela sjuka människor. Man talar t o m om schamanism som en vishetslära.
(Not:
Shamanismen hos de svenska samerna
var nästan borta då unga samer
och icke-samiska svenskar för några år sedan
började att återuppliva dessa traditioner.
För övrigt har vi ju det dåligt i vårt samhälle
med shamaner då vi - och hela Europa -
brände upp dem - våra häxor - under medeltiden)
.Så det här med visualisering är inget nytt, som vi västerlänningar kommit på.
Om vi använder ett annat ord för visualisering, nämligen visioner, så hamnar vi i ett annat "märkligt sammanträffande".Var det som religiösa mystiker talat om som visioner detsamma som det vi kallar visualisering? Var den heliga Birgittas uppenbarelser visualiseringar?
Hur skall vi då förklara vad vi får vara med om i visualisering? Ja, det står klart att det inte går in i vårt nuvarande paradigm. Vi måste hitta på ett sätt att lägga det utanför vår vanliga begreppsapparat för annars hänger det inte ihop. Precis som det där med solen och jorden började att inte hänga ihop på medeltiden. Ett sätt är att kalla det för religion för då behöver det inte hänga ihop med vår vetenskapliga världsbild. Men var det "religion" det du var med om nyss? Ett annat sätt är att kalla det för övernaturliga fenomen, vilket ju helt enkelt betyder att det inte hänger ihop med vad vi vet. Så det är egentligen en självklarhet. Men varför finns det över huvud "övernaturliga fenomen"? Som inte går in i vårt paradigm. Kan det vara så att det finns ett annat paradigm, där sådant skulle hänga ihop, inte vara övernaturligt utan naturligt?
Det är precis sådana här saker, som är grunden till sökandet efter det nya paradigmet!
Samtidigt som vi söker efter det nya paradigmet har vi fått upp ögonen för en mängd fenomen, som inte gått in i vår gamla och som därför glömts bort eller aktivt förträngts. Just för att de inte passat in blir de intressanta, kan de ha något att göra med ett nytt tänkande? Det är förklaringen till intresset för schamanism, meditation, yoga, astrologi och allt vad de heter. (Vi får ju ofta vända oss till främmande kulturer eftersom vi så aktivt - ofta i en kyrkas namn - har förföljt detta tänkande.) Det växande accepterandet av en rad alternativa läkemetoder hämtade från främmande kulturer och/eller gamla traditioner, ofta andliga, är ett sådant tecken. Sverige kan ju inte existera utan sina offentliga utredningar så därför har vi t o m fått en Statens Offentliga Utredningar (SOU 1989:62, se litteraturförteckningen) om detta. Det är en fascinerande läsning. Samtidigt svindlar det inför mångfalden av olika synsätt. I botten kan man dock ana att de som försöker formulera det nya paradigmet har sett de gemensamma dragen och försöker nu översätta dem till ett tänkande, som har en västerländsk referens-ram.
Det blir inte lätt. Men ett tu tre kanske vi får en ny Kopernicus.
Den nya synen på det mänskliga medvetandet Om du talar med idrottsmän så är det här med visualisering inget nytt. Det kallas ibland mental träning.
Det betyder att Stenmark satt i en fåtölj och för sin inre syn såg sig åka det perfekta loppet i den backe han just inspekterat. Han kände varje sväng, han var medveten om varje muskel i sin kropp och så såg han sig åka perfekt. Varför det? Jo, därför att idrottsmän har fått lära sig och så många gånger varit med om att deras prestation i verkligheten förbättras av att visualiseras i en alternativ verklighet. Jag använder uttrycket "alternativ verklighet" mycket medvetet. För visualiseringen är ju inget hokus-pokus, det är ju en verklighet även om vi än så länge måste kalla den alternativ!
Nu är det förstås inte bara att sätta dig i fåtöljen och köra.
Det finns mycket skrivet om det här. Om skidåkning, om golf, om allmän idrott. Titta i litteraturlistan på Anderson, Garfield och McCluggage!
Jag berättar det här för att visa att vi med den nya användningen av vårt medvetande kan påverka vår kropp, kan påverka vår verklighet.
Våra tankar påverkar vår verklighet.
Våra tankar skapar vår verklighet.Det är egentligen fantastiska påståenden.
Men det finns massor med erfarenheter, som stöder detta. Genom s k biofeedback kan vi påverka vår hjärtrytm och andra kroppsfunktioner. Vi kan påverka sjukdomstillstånd (se Simonton, Simonton & Creighton). Och vi kan med våra tankar, våra förväntningar påverka andra människor.
På skolans område har man sedan länge egentligen vetat detta. De kända experimenten av Rosenthal, som bevisade effekten av lärarnas förväntningar på eleverna, gjordes redan tidigt på 70-talet. Han skapade begreppet "självuppfyllande profetia" och vad är det annat än att våra tankar skapar vår verklighet. Jantelagen är samma mekanism men med negativa effekter.
Tanken svindlar när man tänker på vad detta kan innebära för fredsrörelsen och andra överlevnadsrörelser. Vilka nya metoder kan vi inte få. Utnyttja helt nya kanaler, där vi slipper konkurrera med massmedia på deras villkor om att få fram vårt budskap!
En ny syn på människan Vi kommer att få en holistisk syn på människan och hennes fungerande. Människans förmågor synes vara gränslösa. Det betyder att vi också kommer att förstå att vi tänker vår verklighet, våra tankar skapar vår verklighet. På alla plan av samhällslivet.
Det nya paradigmet är djupt filosofiskt. I stället för stress, beslut, kommunikation och innovation kommer vi att tala om ångest, frihet, kärlek/möte och kreativitet/medvetande säger filosofen Peter Koestenbaum i sin bok "Filosofi i affärslivet".
Vi kommer att tala mycket mer om kärleken som kraft. I stället för urvattnade samförståndslösningar kommer verksamheter att karakteriseras av en kärleksfull hängivenhet från deltagarnas sida och ses som ett flöde av energier där vi måste hålla kvar energibalansen. Varje del av organisationen kan ge ut lika mycket energi som den får, samarbete är att ge och få energi.
Precis som Galilei gjorde sig så fri från gamla föreställningar om att solen rörde sig runt jorden och öppnade för det då otänkbara paradigmet att jorden rörde sig runt solen så gäller det för oss att vara öppna för de nya perspektiven.
En framtidsbild Jag kan i dag inte skildra konsekvenserna av detta tänkande. Jag vill dock antyda möjligheterna genom att referera framtidsforskaren Willis Harmans tankar kring omedvetna (tros)föreställningar med särskild hänsyn till fredsarbete (Harman, 1984).
Harman är engagerad i ett projekt tillsammans med FN:s Fredsuniversitet för att identifiera de nödvändigaste grundbetingelserna för en bestående världsfred. Han har förresten skrivit en av de bästa böckerna om det nya paradigmet, som finns på svenska: "Inspirationens ögonblick" (Harman-Rheingold, 1989).
Harman använder Milton Rokeachs terminologi, som beskriver psykodynamiska försvarsmekanismer, motivation och värderingar och personlighetsdrag i termer av ett system av (tros)föreställningar, som är företrädesvis omedvetna. Han utgår också från hjärnforskaren och nobelpristagaren Roger Sperrys påpekande att de nya resultaten inom hjärnteorierna innebär att medvetandet framför allt är en förorsakande (primärt kausal) verklighet. Detta är inte mindre än en revolution i vårt tänkande och innebär bl a en möjlighet till en naturlig sammansmältning av vetenskap och religion, vilket också Sperry påpekat.
Harman summerar konsekvenserna i tio satser:
1. Beteendet formas i stor utsträckning av omedvetna föreställningar.
Även om detta är allmänt accepterat i modern psykoterapi menar dock Harman att vi i alla fall inom stora områden som politik, affärsliv, uppfostran och undervisning och socialt samliv inte handlar som om vi trodde på det. Särskilt gäller detta fenomenet att vi begränsar våra möjligheter genom sådana föreställningar. "Omedvetet hållna föreställningar om våra möjligheter och begränsningar tycks vara sanna i vår erfarenhet därför att vi tror på dem i stället för tvärtom."
2. Omedvetna föreställningar påverkas av tidiga erfarenheter.
Detta är också allmänt omfattat men Harman menar att vi har svårt att dra ut konsekvenserna av denna insikt. Det är inte bara fråga om individens omedvetna, i psykodynamisk mening, utan också alla de - framför allt omedvetna - föreställningar vi får med oss i socialisering, uppfostran och undervisning. Vi uppfattar med våra sinnen världen så som vår kultur har lärt oss att uppfatta den. Vi är alltför etnocentriska och tror att vår kultur och våra lösningar är de enda "normala", att just vårt sätt är "naturligt", att vår vetenskap ger den "bästa" bilden av verkligheten. Han anser att vi är hypnotiserade av vår industrialiserade tillväxtekonomi. Vi anser oss ha rätten att sprida detta tänkande till resten av världen.
3. En del omedvetna föreställningar bidrar till icke-fred.
Eftersom våra sinnesintryck egentligen är en produkt av denna socialisering, tenderar de att bekräfta våra omedvetna föreställningar. Detta gäller inte bara en rad djupa och subtila religiösa, politiska, ekonomiska och nationella fördomar utan framför allt en mängd kollektivt hållna förutsättningar för vårt nuvarande system. Det gäller föreställningar om människans natur, om vårt förhållande till varandra, till universum, till eviga värden, till livets mening.
Framtidsforskaren Lorentz Lyttkens har uttryckt det som att den västerländska människan har varit så fixerad vid att bygga upp något att leva av så vi glömt bort att ha något att leva för. Dessa omedvetna föreställningar har lett oss till stora framgångar i materiell standard och teknologi men är också orsaken till våra globala problem. Vi kan inte köpa oss fria med att predika kärlek och medkänsla med alla människor. Så länge vi har del i dessa omedvetna föreställningar är vi "medbrottslingar" till detta världens icke-fredliga tillstånd.
4. Det finns ett motstånd mot att inse det olämpliga i dessa föreställningar.
Det vet vi från psykoterapin men också här vill Harman vidga begreppen. Framför allt vill han med Maslow innefatta också vårt motstånd mot att se det gudomliga i oss. Det är ju mycket väsentligt just i vår svenska, lutheranskt påverkade kultur där synd och straff är så centrala och som också slagit igenom i den profana Jantelagen: "Du skall inte tro att du är något!"
Så till en positiv utgångspunkt.
5. Omedvetna föreställningar kan ändras.
Föreställningar som bidrar till inre tillstånd av fruktan, bristande tillit och fientlighet kan ersättas med föreställningar som ökar förmågan till kärlek, tillit och samarbete.
Här använder sig Harman av Sperrys upptäckter: inre visuella bilder påverkar det omedvetna på samma sätt som verkliga upplevelser. Det är just den visualisering, som jag nyss talade om.
Också det som har kallats positiva affirmationer (t ex "Jag kan göra det!" i stället för den negativa "Jag klarar det inte!") är verkningsfulla verktyg för att ändra omedvetna föreställningar genom att de går förbi de stora psykologiska motstånd vi har mot att ändra det omedvetna föreställningssystemet.
Det här är egentligen gamla metoder som använts i alla kulturer i århundraden särskilt inom andliga och esoteriska traditioner.
6. Att förstå och förbättra beslutsprocessen.
Harman pekar på att vi ofta gör medvetna val som går emot vårt samvete eller vårt överjag eller vad vi vill kalla dessa omedvetna föreställningar om rätt och fel. Resultatet blir att vi känner skuld. I stället för detta överjag vill Harman att vi skall gå djupare och nå en intuitiv nivå bortom jaget till det som har kallats "autentiskt samvete", "det sanna jaget", "självet", "det högre jaget", "själen" eller "gudomligt centrum" allt efter psykologisk eller andlig tradition. Att låta detta styra våra val leder till att vår moderna fragmentering ersätts med en verklig integration, vi får en verklig integritet i linje med målet för de flesta psykoterapier och andliga traditioner.
7. Omedvetet "vetande" är för lite använt i vår kultur.
Vi har en mängd oformulerade kunskaper, vi vet på sätt som kanske ännu inte nått vår vakna medvetenhet, d v s kanske inte kan påvisas med vanligt naturvetenskapligt sätt att tänka. Biofeedbackträning är ett exempel på detta: vi kan omedvetet styra blodflödet i blodkärlen, vi kan styra kroppstemperatur, vi kan ändra hjärnvågor. Vi vet inte hur vi gör men mätapparaturen talar om för oss att vi gör det. Det finns andra exempel och Harman menar att ju mer vi kunde lita på dessa dolda resurser dess mer skulle vi kunna utnyttja dem - här kan han inte se några gränser för våra resurser.
8. Kollektiva omedvetna föreställningar bidrar kraftigt till icke-fred.
Betingelserna för icke-fred har sitt ursprung till stor del i de omedvetna föreställningar som härskar i de två supermakterna och den industrialiserade delen av världen. Dessa är särskilt svåråtkomliga genom att de döljs och stöds av de politiska, ekonomiska och sociala institutionerna i dessa länder. Miljöförstöringen, den orättvisa resursfördelningen i världen och kapprustningen är inte misstag som kan avhjälpas med ytterligare teknologi, utan inneboende konsekvenser av samma medvetna tänkande och omedvetna föreställningar som gett oss vår enorma tekniska och ekonomiska tillväxt. Motståndet mot att överge dessa omedvetna föreställningar är det verkliga problemet för vår värld.
9. Starkt motstånd mot att ändra kollektiva omedvetna föreställningar.
Människor, som växer upp i olika kulturer, har olika internaliserade föreställningar och ser därmed olika verkligheter. Harman citerar Benedict, som inte kunde förklara för en indianstam vad krig var. En sådan tanke kunde inte existera i deras föreställningsvärld.
Motståndet mot att ändra våra omedvetna föreställningar kommer att vara mycket stort: inte bara som motargument och rationella bortförklaringar utan också som anklagelser om förräderi eller fysiskt hot.
10. Kollektiva omedvetna föreställningar kan och måste ändras om vi skall uppnå en bestående fred.
Harman menar att det aldrig har funnits så goda förutsättningar för detta som i vår tidsålder. För det första är medvetenheten om kriget som fullkomligt oacceptabelt mycket högre. För det andra vet vi mer om konsekvenserna av våra omedvetna föreställningar och om hur de kan ändras. De snabba ändringar av dessa föreställningar, som redan sveper över världen, visar sig vara fullt förenliga med de viktigaste andliga traditionerna i alla delar av världen. Det bekräftar Sperrys tes om sammansmältningen av vetenskap och religion.
Harman summerar detta i två satser:
1. Studier i kulturantropologi och komparativ religion visar att en inre, esoterisk kärna i världens andliga och shamanistiska traditioner uppvisar stora likheter i sina grundförutsättningar (även om de yttre, exoteriska formerna uppvisar stora skillnader).2. Denna esoteriska kärna har blivit mer allmänt känd under de senaste decennierna och visar sig bl a i det stora intresset för meditation, yoga och holistisk hälsovård men också i en vidare förståelse för zenbuddhism, vedanta, sufism, kabbalism, kristen mystik, shamanism och liknande. Denna esoteriska kärna visar sig inte heller stå i motsats till vetenskaperna som man tidigare antagit.
Avslutningsvis menar Harman: att tala om global fred utan att räkna med nödvändiga ändringar i omedvetna trosföreställningar är att hänge sig åt orealistiskt önsketänkande.
Sett i vårt processmodellperspektiv kan vi säga att den inre, djupa kunskap, som Harman talar om, kan vi få kontakt med i stadiet Samhörighet och att Kraftsamlingen kan innebära att vi börjar utvidga kontakten med denna inre kunskap, att vi börjar använda detta vårt hittills omedvetna vetande.
Psykologi, naturvetenskap, andliga traditioner och
det nya paradigmetMärkligt nog har dessa idéer fått stöd i så handfasta discipliner som kvantfysik och systemteori. Det som med en fnysning tidigare setts som metafysik (med tonvikt bara på sista delen av begreppet) börjar integreras med modern fysik till en äkta metafysik (med tonvikt mest på första delen).
Vad det nya paradigmet försöker göra är att finna en teori på ett högre plan, som förenar naturvetenskapligt, filosofiskt-psykologiskt och religiöst-mysticistiskt tänkande.
Det svåra är ju att det gamla paradigmet inte tillåtit oss att forska med ett sådant övergripande mål i sikte.
Ken Wilber (1983) talar om ett transcendentalt paradigm, som innefattar "inte bara naturvetenskapernas hårdvara utan också mjukvaran i psykologi och filosofi samt ’transcendentvaran’ i andlig-mysticistisk religion".
Eftersom jag är mest intresserad av psykologin skulle jag vilja antyda vad detta skulle innebära för psykologin. Det har gjorts en mängd arbete kring detta. Tankarna brukar hänvisas till som transpersonell psykologi.
Transpersonell psykologi Psykologin har länge varit känd som en vetenskap om hur människans personlighet utvecklas, det som vi vetat har varit en jagets, egots psykologi. Personligheten har en fysisk, en emotionell och en mental del. Olika psykologiska skolor har betonat olika delar av personligheten. Med Freud började intresset för den emotionella delen, med Reich för den fysiska.
Före den moderna psykologin var psykologi och religion mycket mer sammanflätat. Jung har äran av att ha återupprättat mycket av det som kallats mysticism genom att visa på att "mystikerna" ofta var avancerade psykologer. De hade bara ett fel i moderna ögon: de sysslade också med själen, de såg en andlig dimension i människan. Också inom österländska vishetsläror är religion och psykologi tätt sammanflätat. Buddismen står också för en avancerad psykologisk lärdom, så också tibetanska, kinesiska och japanska filosofiska skolor.
I vårt sekulariserade samhälle har ju allt som luktar religion fått stämpeln icke-vetenskapligt. Det har också gjort att existentiella frågor så att säga slängts ut med badvattnet. Detta är anledningen till att frågor om livets mening, moral och andlighet inte tas upp i våra skolor eller i vår barnuppfostran, med resultat som vi alltför väl känner.
Den transpersonella psykologin försöker att råda bot på denna insnävning.
Figur 14 visar en enkel modell av personligheten.
Figur 14.Utveckling innebär enligt denna syn att utveckla personligheten genom att "skola" och integrera dess olika delar.
Den transpersonella psykologin vill, som namnet säger gå utöver personligheten och inför begrepp som själen, Självet, det högre jaget, det transpersonella självet, (olika för olika skolor, för det finns olika "skolor" också inom den transpersonella psykologin). Synen på människan blir som i figur 15.
Figur 15.Utveckling blir på detta sätt att utveckla alla delar, även själen, och integrera dem till ett helt. Liksom i fråga om personlighetens utveckling sker utvecklingen inte på en "nivå" i taget utan parallellt på alla nivåerna även om under vissa stadier vissa delar utvecklas mer än andra.
Jung ses inte som en renodlad transpersonell psykolog även om - särskilt i hans senare utveckling - andliga dimensioner spelade en alltmer central roll för honom. Det som i modellen kallas själen kallade han Självet. "Självet kan definieras som en inre, vägledande instans, noga att skilja från det medvetna jaget" säger Jungs medarbetare Marie-Louise von Franz (Jung et al, 1981). Självet är ett "styrande centrum, som verkar i riktning av allt större vidd och mognad hos personligheten". Denna utveckling kallar Jung för individuationsprocessen.
Men detta är naturligtvis en mycket enkel bild av personlighetspsykologier kontra transpersonell psykologi. Freud talar ju inte bara om jaget utan också om detet och överjaget och dessutom har han olika nivåer av det medvetna.
Låt oss se på en modell för personlighetens struktur så som Freud såg den (figur 16).
Figur 16. Personlighetens struktur enligt Freud. Efter Wolman, 1968.
Sambandet mellan de två modellerna av personligheten ligger i att Detet står för driftsimpulser och står alltså den fysiska och emotionella delen nära. Jaget står nära den mentala och emotionella och överjaget står för moral och samvete, d v s det är de närmaste vi har till de "andliga" dimensioner, som den transpersonella psykologin vill ta med. Detta är en stor förenkling, vi har ju dessutom de tre nivåerna av medvetande. Men detaljer om detta kan du inhämta i den rikliga litteraturen om Freud.
Hur ser då en mer sofistikerad bild av personligheten och själen ut hos en transpersonell psykolog?
Jag skall ta som exempel Roberto Assagioli. Han är italienare och känd för sin "skola", som kallas för psykosyntes. (Inom parentes kan jag nämna att min erfarenhet är att Assagioli är världsberömd överallt utom i Italien!)
Hans bild av vad han kallar hela vårt psyke ser ut som i figur 17.
Figur 17. Vårt psyke enligt Assagioli, 1973. Utveckling betyder för Assagioli att ta allt fler av dessa delar i anspråk. Under de första stadierna av sin utveckling är människan inte medveten om självet. Vår uppgift är att nå fram till att uppleva det i dess rena tillstånd. Det personliga självet är en återspegling av det transpersonella självet. Identifikation med det transpersonella självet är något mycket sällan förekommande. Endast våra högst utvecklade (oftast andliga) ledare har kommit dit.
Det utmärkande för den transpersonella psykologin är alltså att den inbegriper i psykologin också det vi vanligtvis kallar andlig utveckling. Det har en rad konsekvenser, som ibland förklarar oklarheter i vårt sätt att tänka. Man talar exempelvis om en kärlek på personlighetens plan och en kärlek på det andligas, Självets plan. Det är den senare som förklarar orden: "Du skall älska dina fiender". Det är en orimlighet på egonivån. Man skiljer också på intuition på dessa två plan. Den andliga intuitionen blir då en form av styrning av den högsta utvecklingen, den andliga utvecklingen.
Utveckling innebär inte bara utveckling av det andliga planet. För att kunna utveckla självet och det transpersonella självet måste även övriga delar av människan utvecklas. Många av dem, som gripits av nyandliga rörelser i dag (antingen de är religiösa eller ej), försöker att leva helt i en andlig dimension och tror det skall lösa deras personliga problem. Men sann andlig utveckling innefattar också ett renande av personligheten.
Den transpersonella psykologin delar dock de stora världsreligionernas syn på en utveckling bortom personligheten. Detta är naturligtvis mycket utmanande för vanliga psykologer, som ser psykologi som utveckling av jaget, egot, personligheten. En psykologi, där inte jag-styrka är ett plus utan en belastning för en vidare utveckling, blir ett stort hinder för dem. En psykologi, där aggression inte kan vara konstruktiv utan ett hinder för självets förverkligande, blir rent nonsens. Men detta bottnar egentligen i en missuppfattning. Jaget, jag-styrka och aggression är viktiga i vissa stadier av utvecklingen och måste utvecklas, hör till dessa stadier. Men på ett visst stadium av utvecklingen blir jaget ett hinder för självets utveckling och bindningar till jaget och dess behov måste övervinnas. Då förlorar mycket av vad vi tidigare skattat högt sitt värde. Då kan vi se på dessa behov som ett passerat stadium. De spelar inte någon roll, vi behöver inte engagera oss i jagets konflikter.
Då har vi utvecklats transpersonellt, nått bortom personligheten, vi har transcenderat jaget.
Mycket av det som vi hittills trott vara primitivt är kanske i stället ett högre utvecklingsstadium Ken Wilber är en av den transpersonella psykologins stora teoretiker. Fruktansvärt beläst och med ett ohyggligt skarpt intellekt. Han hör till dem som arbetat mest intensivt på "det nya paradigmet", ett transcendentalt paradigm. Med det menar han ett synsätt, som är en förening av naturvetenskap, filosofi-psykologi och religion-mysticism.
Wilber har förklarat de traditionella psykologernas dilemma som beroende på vad han kallar pre/trans-felet. Wilber talar alltid om tre kategorier: prepersonlig, personlig och transpersonlig eller prerationell, rationell och transrationell eller prelogisk, logisk och translogisk. De stadier, som börjar med pre- är tidiga stadier i utvecklingen, oftast sådana som barn genomgår, eller primitiva. Om vuxna återfaller till pre-stadier är det en regression.
Pre/trans-felet innebär att man blandar ihop pre- och trans-. På grund av att man förnekar trans-, så tror man att det är pre-. Stadier, som egentligen ligger som nästa stadium i utvecklingen, tror man är ett återvändande, en regression, till tidigare stadier. (Han menar också att man kan tro att pre- är trans-, vilket han tycker Jung i viss mån gör).
Wilbers poäng är att för dem som inte har en begreppsapparat, som innefattar trans-stadierna, så ser pre- och trans- likadana ut. "...eftersom prerationell och transrationell är båda på var sitt sätt icke-rationella, så har de för det oskolade ögat synts väldigt lika eller t o m identiska." (Wilber, 1983) Han menar exempelvis att Freud har alldeles riktigt identifierat detet som liggande på ett pre-personligt plan (d v s innan jaget, egot fullt utvecklats) och likaledes jaget som det viktiga på det personlighetsmässiga planet. Men däremot såg han alla trans-personliga erfarenheter (exempelvis religiösa) bara som regressioner till ett tidigare utvecklingsstadium, det pre-personliga. Freud reducerar alla trans-personella erfarenheter till pre-personella.
Jung gör delvis det motsatta felet. Det kollektivt omedvetna (som Jung ser som en transpersonell dimension) är via egot en grogrund för Självet (som är något bortom egot, trans-ego). Det betyder att Jung ser utvecklingen som gående från det transpersonella till det personella, egot, och tillbaks till det transpersonella igen.
Wilber är mycket skarp i sin åsikt att personlighetens, egots utveckling är ett viktigt steg i den transcendentala utvecklingen. Fastän man kan transcendera, växa ifrån egot genom andlig strävan så måste dock jagbildningen ses som en nödvändig fas i utvecklingen. Men nästa steg är egots försvinnande, det behövs sedan inte för utvecklingen av själen.
Detta - egots försvinnande - är mycket svårförstäeligt för att inte säga svårsmält för många människor.
Jag minns en kurs jag hade i San Gimignano utanför Florens. Vi kom in på de här frågorna och jag talade om egots försvinnande och att utvecklingen sedan helt skulle styras av det transpersonella Självet.
Italienarna gick i taket! "Det är ju rena fascismen! Någon annan tar över makten över en!"Det är ju ett strålande exempel på vår jag-fixering. Vår själ ses som "någon annan"!
Jag försökte förklara men inget hjälpte. Då berättade jag om Eileen Caddy, grundaren av Findhorn. Hon har beskrivit sin andliga utveckling och hur hon transcenderat jaget (fastän hon säger inte så!) i en bok. Bokens titel speglar hennes syn på egots försvinnande, den heter nämligen "The Flight into Freedom"!!!
Den transpersonella psykologin är fortfarande i sin linda. Det gör att man profiterar i hög grad på redan existerande andliga traditioner som buddism, kristna mystiker och esoteriska tänkare. Det stöter många, då andliga erfarenheter har reserverats för religionen. Det är naturligtvis också en brist beroende på att det naturvetenskapliga synsättet så länge hindrat oss från att utforska dessa områden. Men nu har man börjat. Det finns mycket att ta igen…
n n n Vad betyder allt detta för överlevnadsarbetet?En hel revolution.
Som vi ännu inte kan fatta.
Och som vi har mycket få praktiska exempel på.
Flera av de metoder, som du kanske tyckt vara flummiga i mina tidigare kapitel, får en helt annan dimension i det här sammanhanget. De är många gånger hämtade från den här sfären. Därför kanske de tycks stå religion nära, känns flummiga. Men i det här perspektivet börjar vi ana att de kan vara mycket mera kraftfulla än vad som framgår av deras "yttre".
Än så länge får vi kanske mest använda dessa metoder som en del av vårt gamla sätt att tänka. Men det Willis Harman menar är att vi systematiskt borde undersöka att använda dem inom ramen för det nya paradigmet.
Det skulle betyda att vi fick tillgång till kanaler, som våra motståndare inte behärskar. Det skulle betyda att vi fick en helt ny typ av freds- och annat överlevnadsarbete. En typ, som ännu är outforskad, men som verkligen skulle kunna förändra världen.
Det skulle kräva ett mödosamt arbete med oss själva, med vår personlighet och med vår själ.
Men vi skulle inte vara ensamma.
Vill du vara med? n
Till detta kapitels början.
Här är "bokdelen" slut och resten av boken består av 23 faktarutor och 3 litteraturlistor. Om Du inte läst dem där de har hänvisats till, når Du dem genom innehållsför
