Direkt till denna faktarutas Vad kan vi lära för överlevnadsarbetet?

FAKTARUTA 1

Skrämmande budskap och inlärning i

Skinners inlärningsteori

 

Jag skulle säkert kunna göra flera faktarutor om olika inlärningsteorier men jag har valt ut just Skinners därför att den används ofta i debatten. Alltid när du hör talas om positiv och/eller negativ förstärkning så är det troligast att man syftar på just Skinners teori. Termen beteendemodifikation syftar på en form av psykoterapi, som grundar sig på Skinners inlärningsteori.

Nu är det så att Skinner är s k behaviorist, vilket betyder att han står för en särskild vetenskapssyn. Det är i stort sett samma vetenskapssyn, som de flesta naturvetenskapsmän står för. I Skinners fall innebär detta att han betraktar människan som en svart låda, "the black box", som reagerar på påverkan utifrån, individen avger responser som svar på ett stimulus. Ett stimulus följt av en respons kallas ett beteende och det är från den engelska termen för beteende, behavior på amerikanska och behaviour på engelska, som behaviorismen fått sitt namn. Du ser också ofta namnet stimulus-respons teori på behavioristiska inlärningsteorier.

Vad som händer inne i the black box är inte intressant för Skinner. Begrepp som fri vilja och samvete är också ointressanta ur detta perspektiv. Denna människosyn har utsatts för mycken kritik. Också hela den gamla natur-vetenskapliga vetenskapssynen har starkt ifrågasatts, även av naturvetenskapliga forskare.

Som lärare på 1950-talet kom Skinners teori som en befrielse för mig. Äntligen en teori, som handlade om vad som hände i klassrummet! I slutet på 50-talet utformades enligt Skinners teorier den s k programmerade undervisningen. Som föreståndare för IPU, Institutet för programmerad undervisning, med anknytning till pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet, kom jag att arbeta mycket efter dessa teorier. Vi gjorde många undervisningsprogram, som fungerade mycket bra. Vi gjorde ett i Elektrisk tändning vid bergsprängning för LKAB där vi t o m tog betalt efter vad eleverna kunde!

Med tiden räckte emellertid inte Skinner till för mig. Det är en lång historia men nu står jag långt ifrån den vetenskaps- och människosyn som han representerar. Var jag står i dag hoppas jag kommer att framgå av denna bok.

En sak jag lärde mig in i ryggmärgen under arbetet med undervisningsprogram och som fortfarande gäller, var att om eleverna inte hade lärt sig, så var det programkonstruktörens fel. Det var bara att skriva om programmet så att de lärde sig! Det är kanske denna attityd jag skulle vilja se hos alla arrangörer av överlevnadsaktiviteter. Om inte deltagarna blir aktiva så är det arrangörens fel! Vi har använt fel metoder. Programmet måste ändras! Det är ett tufft budskap men försök i alla fall att ta in det.

Så jag kan min Skinner. Därför ser jag också när han missbrukas. Och det görs ofta och grovt.

Särskilt mycket missförstånd uppstår kring begreppen positiv och negativ förstärkning och straff. En vanlig missuppfattning är att man lär sig av positiv förstärkning och att straff är lika med negativ förstärkning. Dolt i detta resonemang ligger en grumlig tanke att man kan "lära av" (med betoning på "av") om man får negativ förstärkning, d v s straff.

Det är verkligen ett totalt mischmasch man gjort av gamle Skinner!

Så här är Skinners teori:

Inlärning sker när en respons från individens sida följs av en förstärkning (ett förstärkande stimulus säger Skinner), d v s något för individen behagligt. En positiv förstärkning innebär i sig något behagligt. En negativ förstärkning innebär inte något obehagligt (som ju är lätt att lura sig att tro) utan en negativ förstärkning innebär att något obehagligt upphör. Att vi inte blir våta längre när vi går in i en port om det regnar förstärker beteendet att gå in i en port, vi har lärt oss att gå in i en port. Den negativa förstärkningen är alltså i sig behaglig, positiv! Skinner har bara - kanske något olyckligt - velat ange att i ena fallet inträder ett tillstånd och i andra fallet upphör ett tillstånd, och har fastnat för termerna positivt och negativt för att karakterisera skillnaden! Men resultatet är hela tiden något positivt.

(Jag påpekade detta för honom
när han var inbjuden till IPU.
Han gav mig rätt men ansåg att
begreppen var så inarbetade
att det inte skulle gå att ändra på dem.)

Förstärkningen tillfredsställer ett behov hos oss - det är därför den är förstärkning. Inlärning enligt Skinner kan bara ske av responser, som blir förstärkta, som följs av en förstärkning, positiv eller negativ.

Nå, men straff då? Hur ser Skinner på det?

Då måste vi först titta på hur han ser på glömska. Glömska eller - som Skinner kallar det - utsläckning (extinction) inträffar när en respons utförs ett antal gånger utan att förstärkning följer. Då bleknar långsamt sambandet bort mellan ett visst stimulus och responsen eftersom det har varit förstärkningar, som hållit sambandet vid liv. Om vi vill att ett beteende hos barnet skall försvinna måste vi enligt Skinner leta reda på vad det är som förstärker detta beteende och se till att beteendet inte följs av dessa förstärkningar. Endast på detta sätt kan man radera ut sambandet mellan ett stimulus och en respons. Och endast på detta sätt! Begreppet "lära av" (fortfarande med betoning på "av") finns inte för Skinner. Glömska inträffar när beteenden inte förstärks. Punkt.

Ja, men straff då?

Begreppet straff existerar inte i Skinners teori. Men om man skulle göra ett försök att definiera straff i skinnerianska termer skulle det bli att det är ett stimulus med negativa effekter för individen (Skinner kallar det för ett aversivt stimulus). Ett sådant stimulus bryter inte inlärda beteenden, utsläcker dem inte men kan möjligen fördröja deras utlösning. Om ett stimulus följs av en respons, som i sin tur följs av en förstärkning, som i sin tur följs av ett negativt stimulus, så innebär detta att nästa gång det första stimuluset dyker upp följs det bara av den inlärda responsen om det negativa stimuluset inte presenteras (hängde du med där?).

På vardagsspråk:
Pojken, som lärt sig att tända tändstickor därför att det sker något spännande då, har inte "glömt" sitt inlärda beteende för att pappan hotar med stryk, han tänder bara tändstickor när pappan inte ser det!

Straff (eller hotet om straff) har ingen effekt på det inlärda beteendet "att tända tändstickor". Hotet om straff kan möjligen fördröja, undertrycka ett beteende men inte utsläcka det! Däremot har pojken lärt sig något annat genom negativ förstärkning, nämligen att han kan få obehaget att riskera stryk att upphöra genom att inte tända tändstickor när pappan kan se det. Detta skulle jag vilja kalla poliseffekten. Och det är den enda inlärningseffekten av "straff"!

Ja, men nog lär vi oss väl att inte lägga handen på en varm platta för att vi bränner oss? Med skinnerska ord: responsen att lägga handen på plattan följs av ett obehagligt stimulus, vi bränner oss - och ett obehagligt stimulus är ett straff vad sedan Skinner än må kalla det. Så straff funkar i alla fall, eller...?

Nej, säger Skinner. Vad vi lär oss är att dra handen från plattan för då upphör det obehagliga, d v s responsen att dra undan handen följs av den (negativa) förstärkningen att obehaget upphör och det är det vi lär oss.

Nå, men det här om skrämmande budskap: du kan brinna upp och bara lämna en skugga kvar i en sten i ett kärnvapenanfall, om vi inte... Miljöförstöringen kommer att förgifta all mat för oss, om vi inte...

Ja, du kan jämföra det med den hotande pappan och pojken. Hotet, det skrämmande budskapet, kan inte utsläcka ett beteende.

Summa av Skinners inlärningsteorier:

• Inlärning sker endast då ett beteende följs av en förstärkning

• Förstärkningen innebär att något behagligt inträffar antingen direkt (positiv förstärkning) eller indirekt genom att något obehagligt upphör (negativ förstärkning)

• Straff har ingen effekt på ett redan inlärt beteende. Däremot kan straff fördröja en respons eller genom negativ förstärkning lära in att beteendet bara utförs när det inte finns någon risk för straff.

• (Dessutom har han en mängd åsikter om att ett inlärt beteende vidmakthålls bäst om det inte förstärks varje gång och han har studerat hur i boken Schedules of reinforcement. Det är intressant därför att det går emot missuppfattningen att det här med förstärkning skulle leda till ett mjäkigt jamsande med positiva förstärkningar som enda beteende från läraren/uppfostraren. Men det skulle föra för långt att reda ut det här.)

Skinnerianer eller ej, så tycker jag vi skall veta vad han verkligen menade. Då kan vi också gå emot sådana som använder Skinners teorier felaktigt som stöd för rop på fler poliser eller ökat våld mot våldet. Sådant prat har faktiskt inget stöd hos Skinner! Sedan kan vi tycka vad vi vill om honom.

 

n n n Vad kan vi lära för överlevnadsarbetet?

• Jag tycker det viktigaste jag lärt av Skinner är detta att det är läraren, uppfostraren, programplaneraren, som ensam har ansvaret för att "budskapet skall gå hem". Du kan aldrig skylla på eleverna, barnen eller publiken.

• Straff har inget stöd hos inlärningspsykologin. Det gör inte att "budskapet går hem". En särskild form av "straff", som jag tror är vanlig inom överlevnadsrörelsen, är att ge folk dåligt samvete. "Varför gör du ingenting?", "Du måste protestera!" o s v. Det får inte människor att handla. Däremot kommer de att undvika dig, för du ger dem "straffet" dåligt samvete.

Tillbaka till kapitel 1 där Du hänvisades hit
Tillbaks till innehållsförteckningen