FAKTARUTA 9

Maktlöshet

 

 

Skilj mellan objektiv maktlöshet och subjektiv

Jag har ofta talat om känslan av hopplöshet i den här boken. Och hela syftet är ju att komma igenom den känslan och få kraft att handla. Joanna Macy kallar det empowerment work, arbete för att ge kraft, styrka, makt.

Känslan av hopplöshet hänger nära ihop med känslan av maktlöshet. Utan makt finns det inget hopp. Maktlösheten påverkar oss på en mängd olika sätt. Maktlöshet korrumperar, säger Michael Lerner. Den får oss att skjuta skuld på oss själva och på våra medmänniskor. Den förändrar oss, transformerar oss, förvrider oss. Vi känner inte igen oss själva. Vi tittar på världen, på vårt land, vårt samhälle, vårt eget liv och fastän vi tycker att ingenting stämmer med vad vi egentligen ville, så är det ingenting vi kan göra åt det. Vi är maktlösa.

Och det är ju också sant. Makt i vår värld, i vårt land, i vårt samhälle är mycket orättvist fördelad. Om en vanlig svensk försöker ändra på sitt liv så kör han ofta huvudet i väggen. Även om han går ihop med andra så är det svårt. Även om de var hundratusentals så skulle det vara svårt att åstadkomma förändringar. Och än värre är det på andra ställen i världen. Den där väggen är ett objektivt faktum, ingen subjektiv illusion.

Men det är också så att vi tillåter oss att bli, göra oss själva maktlösare än denna objektiva maktlöshet. Amerikanen Michael Lerner har myntat uttrycket överskottsmaktlöshet (surplus powerlessness) för detta.

Lerner var en av ledarna för antikrigs- och medborgarrättsrörelserna på 1960-talet, kanske mest känd som utgivare av tidningen Ramparts Magazine. Han är nu psykoterapeut och ledare för Institute for Labor and Mental Health i Kalifornien och engagerad i att tillsammans med fackföreningar lägga upp program mot stress i yrkeslivet och även bygga upp grupper, som slår vakt om familjen (i vid mening) och den stress den är utsatt för i det moderna samhället.

Detta sista som en motvikt mot det monopol, som reaktionära grupper som Moral Majority och New Right tagit på sig att vara dem, som "slår vakt om familjen i en tid av moraliskt sönderfall".

Lerner har skrivit en bok, som just heter Surplus Powerlessness. Den är ganska pratig och hans idéer är ibland lite storvulna men han reder ut det här med subjektiv och objektiv maktlöshet på ett bra sätt och det är därifrån jag har hämtat det här resonemanget.

Han menar att det är självförebråelsen, som är motorn i den subjektiva maktlösheten. Vi gör oss maktlösare än vi behöver vara. Det finns också en mängd sociala mekanismer och institutioner, som hjälper till att späda på denna maktlöshet till en överskottsmaktlöshet.

Han varnar psykoterapeuter för att lika väl som de måste skilja på neurotisk och reell ångest så måste de skilja på subjektiv och objektiv maktlöshet. Om de inte gör det så riskerar de att öka på den subjektiva, överskottsmaktlösheten.

Nyckeln till hela problemet är att vi skall kunna förlåta oss själva och varandra för de mångahanda sätt vi har misslyckats att vara allt det där vi kunde ha varit. Då mister självförebråelsen sin makt och ersätts av medkänsla (compassion) och då har vi gjort oss av med det överskott av maktlöshet, som är en alldeles onödig belastning i vårt arbete för ett bättre liv, en bättre värld. Då kan vi också ta itu med den objektiva bristen på makt.

Det här hänger naturligtvis ihop med inre och yttre kontroll, som jag talade om i kapitlet om rädsla. Den maktlöse förlägger möjligheterna till kontroll utanför sig själv, hos sina medmänniskor, hos chefen, hos samhället. Det blir inte som jag vill på grund av vad jag gör utan på grund av slumpen. I psykodynamiska ordalag talar man om frihet, autonomi, identitet, och jagstyrka. Dessa är låga hos den maktlöse. Jag känner mig låst av andras krav. Jag känner mig svag, hjälplös. Jag orkar inte hävda mig personligen. Jag känner mig instängd. Jag känner mig kvävd av arbetets regler. Då är också risken för att jag blir utbränd mycket stor.

Hela den här bokens budskap går ju ut på att få dig ut ifrån den här maktlösheten. Att du börjar uppleva att du kan kontrollera din situation. Att du börjar titta efter vad du kan ändra på. Och att du inte tar dig vatten över huvudet utan börjar i det lilla. Där du kan få uppleva att det du gör faktiskt påverkar. Då har du börjat bygga upp din makt, din inre kontroll, din identitet. Och långsamt tar du på dig större och större saker. Det viktiga här är att du börjar återta din makt. Försöker du frälsa världen så slår du snart huvudet i väggen igen. Bygg systematiskt upp din makt, din inre kontroll. Det är just nu det, som är målet, inte att du får just det eller det gjort! Du börjar välja vad du skall göra. Inte om du skall byta jobb utan om du skall ta en paus just nu, om du skall göra det här invanda på ett annat sätt, om du skall slötitta på TV eller göra något du vill… Du tar egna initiativ.

Då har du återtagit din makt. Då har du gjort av med din överskottsmaktlöshet!

Tillbaka till det ställe i kapitel 4 där Du hänvisades hit
Tillbaks till innehållsförtec