FAKTARUTA 16

Att återfå den visionära förmågan

 

Jag har i kapitlet om stadiet Kraftsamling beskrivit Elise Bouldings arbete med visioner.

1986 gav den svenska Fredsdelegationen ut en liten skrift av henne Från vision till verklighet. Samtidigt inbjöds hon att hålla seminarier i Sverige. Kristna Fredsrörelsen har sedan använt hennes metod för sitt arbete och gett ut två skrifter Med visionen som drivkraft och Framtidsfrön för små båda författade av Mats Lindgren (1986a och b). Hennes metod finns närmare beskriven i Ziegler (1982), Boulding (1983), Boulding (1986) och Lindgren (1986a).

En varnande not

Jag är alltid litet skeptisk till "metodgalenskap". Med det menar jag att man ofta tror sig ha hittat Metoden med stort M, som skall lösa alla problem och så kör man den tills det dyker upp en ny metod. Det är vanligt inom utbildning och särskilt i skolan. (Jag brukar säga att skall man införa sunt förnuft i skolan, så är man tvungen att kalla den för SF-metoden och skriva en handledning med steg 1, steg 2 o s v.) Och så används den tills en ny modefluga dyker upp. Man tar inte tillvara det goda i en metod utan allt slängs åt sidan för den nya metoden.

Jag är inte skeptisk mot Bouldings arbete. Det är något mycket viktigt hon har pekat på: den moderna människans brist på visioner. Och samtidigt och lika viktigt: vi har inte förlorat förmågan till visioner!

Jag tror emellertid inte att det löser alla fredsrörelsens problem. Men det är en viktig pusselbit att använda i vårt arbete, integrerad i ett större sammanhang.

Jag har en invändning till. Jag vet inte om den är orsakad av Boulding själv eller av sådana som tillämpat hennes metod. (Vad hemskt det känns att kalla visioner för en metod!) Jag tycker att många användare fallit för frestelsen att intellektualisera det visionära.

Jag skulle hellre vilja se våra visioner i ett större perspektiv. Jag tror att vi alltid haft behov av visioner. Och förmågan. Stora tänkare och stora andliga ledare har klarast visat oss på detta. Detta har vi ofta kallat syner eller uppenbarelser. I meditation, fasta, bön - d v s i vad jag skulle vilja kalla alternativa medvetandetillstånd - har dessa visioner lättast visat sig. Men de alternativa medvetandetillstånden är inte reserverade för religiösa fanatiker. Det har den moderna medvetandeforskningen visat. Vi kan alla nå alternativa medvetandetillstånd där våra visioner och kontakten med vårt undermedvetna ligger inom räckhåll. Det har redan börjat användas inom psykoterapier och det är på tiden att det inlemmas i vår vardag. Kanske vi skall använda det mindre anspråksfulla namnet visualiseringar, för det är vad det är.

Visionerna, visualiseringarna, har en plats i det nya paradigmet, som du kan läsa om i avslutningskapitlet.

 

Hur använder vi visualisering?

Jag använder visualisering både i fredsarbetet och i mitt vanliga arbete med handledning och grupputveckling.

Här är en form för introduktion, som jag ofta använder. Du kan själv pröva genom att låta någon läsa följande text för dig eller själv läsa in den på band och låta bandet leda dig.

(Den nya tekniken har gjort hela förra stycket till en antikvitet. Vill Du höra meditationen så har jag läst in den och Du kan lyssna på den genom att trycka här:

"Vi skall göra en resa till framtiden. Du skall själv få studera hur världen (din skola, din arbetsplats...) ser ut om 30 (20...) år. (...eller år 2000).

Sitt med rak rygg och båda fotsulorna i golvet. Låt händerna vila i knät. Slut ögonen.

Ta ett djupt andetag och lägg märke till vad som händer i din kropp.

Ta ett djupt andetag till. Du kan själv reglera avslappningen genom fler djupa andetag.

Föreställ dig för din inre syn att du står på en sommaräng. Känn dofterna, vinden, solens värme.

Börja gå mot skogsbrynet. Där går det en stig lite uppåt. Följ den.

Du kommer fram till en grottöppning. Gå in i grottan. Den vidgar sig bakåt till en gång, som sluttar nedåt. Du följer den. Det kan vara halt och slipprigt och trångt men du tar dig sakta neråt.

Plötsligt vidgar sig gången till en stor sal.

Där nere är det en sjö. På en sandstrand ligger en båt. Du går ner till den. Kliver i och skjuter ifrån.

Båten guppar sakta ut på sjön, som vidgar sig till en kanal genom berget.

Du har kommit ut på Tidens ocean och båten bär dig långsamt mot horisonten.

Båten fortsätter rakt ut och långt där borta skymtar Framtidens öar.

Du glider sakta in mot en ö, en sandstrand. Dra upp båten ordentligt. Du skall tillbaks också.

Nu är du i framtiden. (Här varierar jag allt efter situationen:)

Du är i en värld utan vapen. Man har bara läst om krig i historieböckerna. Bry dig inte om hur detta gått till just nu. Vet bara att detta är en helt fredlig värld.

(Eller:

Du är nu på din arbetsplats/din skola år 2000.)

Jag kommer att släppa dig här och du får en stund på egen hand undersöka hur det är. Din visionära förmåga har inga gränser, du förflyttar dig blixtsnabbt dit du vill. Gå runt och observera. Lägg på minnet. Prata med folk. Ställ frågor. Men kom ihåg: konstruera inte deras svar. Lyssna på vad de svarar. Jag säger till en stund innan du måste lämna dem.

(Här gör jag en paus på ca 3 minuter.)

Nu skall du snart gå tillbaks. Har du några fler frågor så ställ dem nu.

(Paus)

Tacka för vad du fått veta och börja gå tillbaks till båten.

Kliv i den och skjut ut.

Du gungar tillbaks på Tidens ocean.

Grottöppningen skymtar.

Du glider in i kanalen. I grottsalen. Och stöter i land.

Dra upp båten. Och börja gå tillbaks genom grottan.

Du är uppe i grottmynningen.

Stigen i skogen.

Ut på ängen och tillbaks dit du startade.

Ta nu ett djupt andetag och kom sakta tillbaka till det här rummet.

Öppna sakta ögonen och se dig omkring."

Det här kan varieras efter gruppens motstånd respektive vana att visualisera. Ibland låter jag dem åka hiss ner till grottsalen, ibland kliver vi direkt i båten.

När vi är tillbaka låter jag var och en berätta vad de sett. I stora grupper gör jag smågrupper på 4-5 eller större och låter någon ur varje grupp berätta.

Visualisering kan göras i hur stora grupper som helst. Jag har en gång gjort en sådan här visualisering med 400 personer.

Är vi grundliga och har tid kan vi åka tillbaks för att specialstudera något, som kommit upp i diskussionen.

Vad ser man då?

Bilderna är mycket livliga och detaljerade och man har inga svårigheter att berätta detaljrikt. Ofta präglas de av harmoni och glädje.

Här är ett exempel från en grupp skolledare. De hade visualiserat sin skola år 2000.

En berättade:

En mer vacker skola med öppna dörrar och ett aktivt arbete. Bibliotek och datorer överallt. Eleverna arbetar i små grupper på 3-4 stycken. Vuxna cirkulerar och ger anvisningar. Administrationen mycket liten. Hög aktivitet.

Frågan: Vad driver er att arbeta på detta aktiva sätt? besvaras av en elev med orden "Detta har vi ju nytta av i framtiden".

Ingen klocka ringer eller styr verksamheten. Hela undervisningsplaneringen är styrd av de behov eleverna känner att de har just här och nu.

En annan berättade:

Det var lugnt på skolan. Inga elever som sprang omkring och busade i korridorerna. I lektionssalarna var eleverna ivrigt arbetande med uppgifter som de själva valt efter det att en grundkurs var genomgången.

Lärarna verkade mest som handledare. Eleverna kände medansvar för skolan och undervisningen.

Just i det här fallet åkte vi tillbaka för att ta reda på hur förändringen hade gått till genom att intervjua äldre elver och lärare.

En berättade att han fått reda på följande:

Stora politiska och ekonomiska förändringar i Europa hade hänt i början på 90-talet. Detta initierade författare och tänkare att formulera en ny tankevärld. Detta snabbade upp processen som ledde till att föräldrar och elever med ökat självförtroende i samverkan med skolans personal tog sig an sin skola och fann vägen till en förändrad människosyn.

En annan:

Hur hade vår skola nått detta läge?

Genom en systematisk fortbildning där man betonat att elevmedverkan och elevansvar är nödvändiga element för att undervisningen skall kännas meningsfull av eleverna.

Genom att låg- och mellanstadieklasser placerades på vår skola fr o m 1995. Detta ledde till att arbetsformerna och elevsynen på låg- och mellanstadiet smittade av sig till högstadiet. Helhetssyn och omsorg om eleverna blev honnörsord liksom årskurs 1-9 perspektivet.

n n n Vad kan vi lära för överlevnadsarbetet?

Om du är aktiv i någon av överlevnadsrörelserna skulle jag egentligen vilja att du läste hela denna faktaruta.n
Tillbaks till det ställe i kapitel 6 varifrån d