Broderskap, nr 46, 1991.Tillbaks till recensioner
Tillbaks till innehållsförteckningen
Hur få folk fredsaktiva?
Skräm inte!
Massmedias rapporter om krig och våld, miljöförstöring och ekonomiska kriser förlamar oss. Att skrämma folk till handling är dock ett missgrepp. det menar psykologen och pedagogen Lennart Parknäs, med erfarenheter från fredsrörelsen, i en nyskriven bok. Bo Svedlund har läst den.
Den västerländska människan översköljs idag av bilder och rapporter från oros- och konflikthärdar. Nyheter som bara är några timmar gamla, låter oss möta våldet i Jugoslavien, svälten i Sudan och miljöförstöringen i Sovjetunionen. Hur reagerar vi?
Amnesty och Svenska freds borde kraftigt öka sitt medlemstal, men så är det inte. Varför?
I boken, "Vägen till förändring" har Lennart Parknäs sökt svaret på den frågan. Han menar att det är ett tragiskt missgrepp att försöka skrämma människor till handling t ex genom att beskriva konsekvenserna av kärnvapenkrig eller miljöförstöring.
Den psykologiska forskningen varnar för risken att vi passiviseras av skrämmande budskap. Parknäs redovisar undersökningar av hur människor reagerat i katastrofsituationer.
Dialog behövs
Sammanfattningsvis menar han att alarm inte leder till konkret och konstruktiv handling. Receptet är dialog, inte att slå på trumman för engagemang. Det senare ger oftast människor, som kanske skulle vilja vara aktiva, kramp och dåligt samvete. Istället måste vi hjälpa människor att fritt uttrycka sina känslor av sorg, smärta, skuld och aggressivitet.
Samhörighet betyder att börja ana, fatta, inse att jag är en del av allt levande, av allt skapat, att vi hör ihop.
Många av Parknäs' exempel är hämtade från arbetet i en av överlevnadsrörelserna - fredsrörelsen. Men resonemanget kan lika gärna gälla arbetet i miljjö- och solidaritetsrörelsen. Problemet med att aktivera människor är stort i allt överlevnadsarbete. Vi behöver därför ett nytt sätt att förstå varför människor är passiva i de livsviktiga frågorna, och hur de ska nå fram till handling.
Galilei samtalar
Ett mycket intressant kapitel i boken heter "Det nya paradigmet". Där börjar Parknäs med att låta Galilei samtala med en vän som inte kan första Galileis tes om att jorden rör sig kring solen. På samma sätt, menar författaren, är det idag många som på grund av sitt naturvetenskapligt-materialistiska tänkeäatt inte kan förstå att det just nu pågår ett paradigmskifte som är till fromma för mänskligheten.
Parknäs talar om kärlekens kraft, om hur tankar påverkar verkligheten. Han pekar på hur vi de senaste decennierna börjat intressera oss för holistisk hälsovård och den allt vidare förståelsen av zenbuddhism, vedanta, sufism, kabbalism, kristen mystik, shamanism och liknande.
Den esoteriska kärnan i allt detta har visat sig inte stå i motsats till vetenskaperna, vilket man tidigare antagit. Märkligt nog har dessa idéer fått stöd i så handfasta discipliner som kvantfysik och systemteori.
Det nya paradigmet går ut på att försöka finna en teori på ett högre plan, en teori som förenar naturvetenskapligt, filosofiskt-psykologiskt och religiöst-mysticistiskt tänkande.
"Vägen till förändring" är en handbok för alla som arbetar med grupper. Det är en utmärkt bok för dem som vill ge hoppet och handlingskraften tillbaka till människor, vare sig det gäller lärare, personal inom barnomsorgen och fritidsverksamheten, studiecirkelledare och medlemmar i människorättsorganisationer och överlevnadsrörelser.
BO SVEDLUND
Tillbaks till recensioner
Tillbaks till innehållsförteckningen