Tillbaks till recensioner
Tillbaks till innehållsförteckningenKonsten att överleva
Inga Sylvander
Psykolog Lennart Parknäs, som är djupt och aktivt engagerad i föreningen "Psykologer mot kärnvapen" och som har en lång och gedigen erfarenhet av psykologarbete på olika nivåer, har skrivit "Vägen till förändring - en handbok för överlevnadsarbete ".
Lennart Parknäs börjar sitt förord med: 'Jag skriver det här i stor vånda och stor ödmjukhet. I vånda därför att det är ett liv som avslutas. Ett nytt som börjar. Det här är det gamla livets testamente. Det är ett testamente med stränga regler men också med så mycken kärlek jag mäktar: det måste skrivas för att jag nu ska kunna gå vidare. Det är nödvändigt.
Det handlar om att överleva. Det finns så mycket som vi ska överleva. Hotet om kärnvapenkrig. Miljöförstöring. Orättvisor. Förtryck. Våld, våld utom oss och våld inom oss."
Övertron på orden
Författaren betonar den ernotionella sidan av kunskaper och upplevelser och skriver:
"Vi har en övertro på orden, ord som kan förmedla information. Men inte en övertygelse, inte en upplevelse. Ord är mentala, men verklig inlärning och utveckling rör alla nivåer: fysiskt, emotionellt, mentalt och själsligt. Vi förväxlar ofta ord och inlärning, prat och arbete. Som väl är har den våldsamma övertron på intellektets betydelse börjat ifrågasättas: en ny syn på människan tränger fram, där helheten värderas mot delarna, där processer är viktigare än produkter."
Detta är ett av ledmotiven i boken. Vi rör oss hela tiden på två plan - på sakplanet/innehållsplanet och på processplanet/rela tionsplanet och vi tror ofta att det som utspelas på sakplanet är det verkliga och viktiga medan det i själva verket är på processplanet som verkligheten finns.
En röd tråd i "Vägen till förändring" är att allt freds- och förändringsarbete utvecklas genom olika stadier som alla är nödvändiga och där inget led kan överhoppas eller omkastas. All information och framför allt skrämmande sådan - allt det som författaren kallar för "alarm" - leder inte till positiva förändringar och insatser. Tvärtom mobiliseras då människans alla försvarsmekanismer och resultatet blir inaktivitet och okunnighet.
Arbetsmodell
Lennart Parknäs beskriver en modell som man kan arbeta efter i det aktiva överlevnadsarbetet: Alarm - Dialog - Samhörighet - Kraftsamling - Handling. Resonemangen omkring modellen förs både utifrån teoretiska aspekter och forskning och utifrån praktisk tillämpbarhet. Han betonar starkt det emotionella och "andliga" och att bearbetning, dialog och samhörighet är nödvändiga för att komma till rätta med de stora hoten mot vår tillvaro.
Bland alla de forskare och författare han citerar och hänvisar till kommer han ofta tillbaka till antropologen Joanna Macy, en ledande gestalt inom fredsrörelsen. Macy talar om "tigandets konspiration".
"Tigandet är ett sorts psykologiskt miljögift. Vi tiger inför oss själva. Vi tiger inför varandra. Vi tiger inför våra barn. Vi får höra att detta gäller så starka och djupa känslor att man ska vara försiktig, det kan vara farligt. Men det är tigandet som är farligt. Tigandet förändrar oss, det förlamar oss, det försvagar vår tankeförmåga, vi kan to m bli fysiskt sjuka. För att inte tala om vad det gör med. våra barn", säger Lennart.
Inlärd maktlöshet
Ett annat viktigt tema gäller "den inlärda maktlösheten" och Jantelagen som båda är förödande genom sitt sätt att passivisera människor:
"Det finns en objektiv brist på makt och det är naturligtvis ett problem, ett problem av politisk och socialpolitisk art. Men det finns - och det är oerhört utbrett i vårt samhälle - en subjektiv maktlöshet, det tjänar ingenting till, de lyssnar inte på oss, jag kan ändå inte göra något o s v. Och där har vi skapat hinder åt oss själva där det egentligen inga finns."
Ett avsnitt handlar om grupptyper och grupprocesser och hur den gruppsykologiska kunskapen kan användas i överlevnadsarbetet.
Lennart Parknäs citerar bl a psykologen Yalom och beskriver de fyra faktorer som är avgörande för hur en grupp fungerar:
1. emotionell stimulans2. att ge mening
3. omsorg
4. att ge ramar och struktur.
Inte minst omsorgsaspekten poängteras och författaren påpekar hur ofta vi försummar just den:
"Äkta omsorg är en kombination av mycket vilja och mycket kärlek. Det innebär bl a att kunna säga nej - av kärlek! Jag tillåter dig inte att fördärva liv! Av kärlek. Och vilja.
Det är samma omsorg som måste finnas hos avsändaren av alarmerande budskap om kärnvapen eller miljöförstöring om inte budskapet ska få negativa konsekvenser. Alarm utan omsorg minskar viljan och kärleken, gör oss apatiska, går direkt på att lära in hjälplöshet.
Det betyder ju att det är viktigt för de som arbetar i överlevnadsrörelsen att bli medvetna om sin egen vilja och sin egen kärlek. Är kärleken stor, men viljan låg, blir jag bara en harmoniserande idylliserande och överslätande figur utan substans. Jag kommer att önska att hela världen vore god, men orkar inte arbeta för det. Är viljan stark, men kärleken liten, så blir jag en kall, manipulerande och icke trovärdig figur. Är både viljan och kärleken liten så har jag bara uppgivenhet, hopplöshet och apati att ge. Att öka min kärlek och vilja, d v s arbeta med mig själv, gör mig mer skickad att arbeta för freden.
Personlig utveckling är alltså också en insats för freden."
"Visualisering"
"Det nya paradigmet" är också ett ledmotiv i boken. Det finns detaljerade skildringar av olika metoder att i gruppen gemensamt nå dialog, samhörighet och kraftsamling. En speciell metod, "visualisering", beskrivs mer ingående:
"Hur ska vi förklara vad vi får vara med om i visualisering?
Ja, det står klart att det inte går in i vår nuvarande paradigm. Vi måste hitta på ett sätt att lägga det utanför vår vanliga begreppsapparat för annars hänger det inte ihop. Precis som det där med solen och jorden började att inte hänga ihop på medeltiden.
Ett sätt är att kalla det för religion för då behöver det inte hänga ihop med vår vetenskapliga världsbild. Men var det "religion" du var med om nyss?
Ett annat sätt är att kalla det för övernaturliga fenomen, vilket ju helt enkelt betyder att det inte hänger ihop medvad vi vet. Så det är egentligen en självklarhet. Men varför finns de över huvud taget "övematurli ga fenomen"? Som inte går in vårt paradigm. Kan det vara så att det finns ett annat paradigm där sådant skulle hänga ihop, inte vara övernaturligt utan naturligt.
Det är precis sådana här sak er som är grunden till sökande efter det nya paradigmet."
Konkreta förslag
Boken "Vägen till förändring" är en imponerande och ambitiös sammanfattning av olika psykologiska teorier, metoder och forskningsprojekt och deras relevans för fredsarbetet och för arbetet mot miljöförstöring och förtryck.
Boken bygger på omfattande studier och stor erfarenhet inte minst inom fredsarbetet. Den är klart pedagogiskt upplagd - jag/författaren har ofta en dialog med dig/läsaren. Vi får instruktiva anvisningar hur vi bäst tillgodogör oss olika avsnitt i boken, och det finns mängder med detaljerade och konkreta förslag till mötesuppläggningar och andra aktiviteter.
De sista hundra sidorna upptas av "faktarutor" i skilda ämnen med mer detaljerad information.
Vägen till förändring är både intellekt och emotion, både teori och tillämpning. Den är skriven med ett djupt engagemang och med intensiva förhoppningar om att världen ska kunna förändras och förbättras och att vi och våra barn ska aktiveras till att arbeta för en god värld.
Inga Sylvander
Fil dr
GyttorpTillbaks till recensioner
Tillbaks till innehållsförte