Till innehållsförteckningen
Till detta kapitels Vad kan vi lära för överlevnadsarbetet

Kapitel 10

Samhörighet

 

I Dialogstadiet börjar man lära känna sig själv och se likheter och olikheter med andra. Tyngdpunkten ligger på ett individuellt plan även om det innebär att jag ser andra individer i gruppen. Människor man delat sina känslor med kommer en nära och det uppstår ofta en känsla av samhörighet.

Det där ser man väldigt tydligt i början på en längre kurs. Om man under första passet låtit deltagarna arbeta i mindre grupper har de sedan mycket svårt att bryta upp den första gruppen och bilda en annan arbetsgrupp. Den ursprungliga gruppen står för mycken trygghet för deltagarna.

Samma gäller en större eller mindre grupp, som just lämnat dialogstadiet.

Sambandet mellan vår grupp och övriga människor eller med världssammanhangen, hur vi hänger ihop, är dock fortfarande oklart. Culbert skiljer mellan stadiet Att förstå oss själva och systemet (där vi börjar förstå dels oss själva och dels systemet) och stadiet Att förstå vårt förhållande till systemet.

Flera av de processmodeller vi studerat tidigare anger ytterligare ett stadium innan vi kommer till ett "produktions"- eller handlingsstadium:

• Yalom talar om Att utveckla samband,

• Battegay om Katarsis och Insikt före Social inlärning,

(Not:
Katarsis är ett grekiskt ord,
som betyder rening.
I psykologin använt
i betydelsen avreagering,
befrielse från bortträngda känslor
genom att låta dem få utlopp.)

• Mann om Internalisering,

• Bion om Parbildning (och menar "upplevelser" av värme, närhet, stöd) innan vi når arbete, handling,

• Macy har Vändningen före Kraftpåfyllning,

• Frew talar om ett Känslomässigt stadium upptaget av närhet,

• Bemporad om att Förnya mellanmänskliga relationer innan vi kommer till att Handskas med verkliga livsproblem,

• MacKenzie-Livesley om Närhet och Ömsesidighet före Systemupplösning,

• Kolb talar om en Äkta självuppfattning och Livsbeslut före Nytt beteende,

• Lacoursiere talar om Bearbetning före Handling

o s v, o s v.

Det är tydligt att det måste något mer till efter Dialogstadiet innan vi kan börja närma oss handling.

Vad är detta 'något mer'? Det ser ut som det finns två linjer. Den ena går på samband, förnya mellanmänskliga relationer, insikt, självuppfattning, stöd och ömsesidighet. Den andra har mer att göra med parbildning, värme, känslor, närhet, som nämns flera gånger.

Den första synes gå på hur vi hänger ihop, hur vi är delar av samma system, hur allt har ett samband.

Den andra synes gå på komponenter i omsorg.

Om jag skulle försöka göra en syntes av de här två linjerna skulle jag på grundval av mina erfarenheter som grupptränare kunna tänka mig följande:

När bortträngda känslor blottläggs och man plötsligt upplever att man kan hantera dem, öppnar sig vägen till människans innersta, där omsorgen bor. Efterhand frigöres mängder av energi, som tar formen av en väldig utvidgning av medvetandet. Dessa två, delvis samtidiga processer, bäddar för en plötslig insikt om att det samband, vi sett hos oss själva och i gruppen, är ett transpersonellt, interplanetärt, kosmiskt samband, som gäller allt levande bortom tid och rum; vi upplever evolutionen och oss som en del i den.

Det är som om Dialogen har bäddat för denna vändning och att en antydan av detta stora sammanhang utlöser denna medvetandeutvidgning.

I grupprocessammanhang talar man vanvördigt om onsdagsvändningen; måndagen och tisdagen upplevs som tunga, negativa, mållösa och plötsligt någon gång under onsdagen vänder det och torsdagen och fredagen blir en euforisk arbetsperiod. Macy har snuff på det här, när hon kallar det här stadiet Vändningen.

Hur sker då denna vändning?

Troligtvis genom att ge deltagarna en situation, där - kanske som en möjlighet av flera - man kan koppla sig till denna enorma känsla av samhörighet i universell eller kosmisk mening. Antagligen måste också denna situation förläggas långt ovanför eller bortom gruppens nivå. Detta kan ske genom att införa ett inslag med ett vidare perspektiv. Detta kan vara globalt, universellt, interplanetärt, trans-personellt, metafysiskt, esoteriskt, andligt. Man kan välja inom sin egen och deltagarnas referensram (eller - kanske helst - litet utanför denna).

n n n Hur kan Samhörighetsstadiet se ut

på ett möte eller en kurs?

Jag skall ge några exempel på metoder, som kan användas i detta stadium. Meningen är att du skall få en känsla av vad som förenar dem för att själv kunna dra slutsatser om egna metoder, som kan bidra till att föra deltagarna genom stadiet.

• Föreläsningar:
Korta föreläsningar, som fokuserar sambandet. Innehållet kan vara hämtat från ekologi, neurologi, matematik, filosofi eller vilket område man nu är hemma på. Populärvetenskapliga metaforer eller berättelser som "Den hundrade apan" (Keyes, 1983) passar också. Det borde vara en utmaning för vetenskapsmän, lärare och andra specialister att finna ämnen inom ramen för sitt kunnande, som kan bidra till detta stadium i stället för att som oftast bidra till stadiet Alarm.

• Musik, sång, dans.
Här är möjligheterna oändliga. Från moderna ballader som Joan Baez Open the Door and Come on in till Halleluja-kören ur Händels Messias, från buddistisk mantrasång till Ralph Lundsteens Vintersymfoni.

Det är viktigt för artister att välja rätt i stadierna. Här är temat Samhörighet, inte Dialog, där de ju också kan bidra. (Också ett helt sångprogram kan ju byggas upp efter våra stadier.)

• Betraktelser, bön, meditation…
Macy (1983) beskriver en övning, Källan, inspirerad av kväkarnas gudstjänstform:

"Vi sitter i en ring, ibland med ett brinnande ljus i mitten. En vägvisare inbjuder oss att lyssna med ord, som hjälper oss att slappna av och lyssna. Till exempel så här:

Medan vi andas djupt, låt oss vänta i stillhet. Låt oss vänta på vad världen och det mirakel, som är att vi lever i den nu, vill låta oss veta. Låt den tystnaden hända medan vi betraktar de bilder och tankar, som uppstår inom oss. Efter ett tag kanske vi uppmanas tala eller att dela vårt lyssnande i sång eller rörelse. Då låter vi det sägas, som vill bli sagt genom oss. För att låta alla få kontakt med källan, låter vi en stunds tystnad följa var och en.

Det är oftast omkring tio minuters meditativ tystnad, ofta med slutna ögon, innan de församlade börjar tala, en och en utan särskild ordning. Ibland är det en historia, ibland en bön, ibland en sång eller ett skri av smärta. Den samlade tystnaden innesluter oss och befriar oss från våra personliga fängelser och vad som sedan sägs ut ur den tystnaden talar till oss alla och föder oss."

Macy har också en ledd meditation, som hon kallar Livets väv. Denna är mycket verkningsfull. Genom sin form kan den lätt varieras efter tillfället. En variant har till och med använts på en kongress för ett politiskt parti i Sverige.

Gemensam, ledd eller enskild bön, som fokuserar sambandet med alltet, har sin givna plats här.

En betraktelse ledd av en präst kan också passa här. Förklara dock något av meningen med stadiet, så han/hon kan välja något som passar.

• Cirkeln.
Cirkeln har sedan urminnes tider använts i ritualer. Den förenar oss med ett oändligt antal människor både då och nu. Den har en helande verkan. Den sluter kretsen så att energi kan vandra från den ena till den andra. Man ger och tar emot. Den ackumulerar energi, en energi, som inte används för att få makt över utan makt tillsammans med - den energi, som systemteorin kallar synergi.

Att låta deltagarna stå i cirkel kan kombineras med meditation, bön, dans, sång…

• "Tredje-världen-lunch":

Denna har använts i skolor men passar i andra sammanhang också. Av hundra portioner mat är 90 en handfull ris och 10 grillad kyckling med pommes frites och sallad. Portionerna lottas ut.
n

Det är ett märkligt stadium detta. Du kanske reagerat för de rituella inslagen, som jag gett i exemplen. De behöver inte vara så starkt markerade. Men ändå är det som sker märkligt. Jag har varit med om det så många gånger men blir fortfarande lika förbluffad över vad som sker. Den oro, smärta, rädsla vi delat är plötsligt läkt eller kanske vi kommit bortom smärtan och till den källa till kraft, som legat oåtkomlig för oss i alarmstadiets passivitet. Vi har fått kontakt med den energi vi har inom oss i kraft av vår samhörighet.

Och nu är frågan hur den skall utvecklas och användas.

Till nästa kapitel